Alla vet att vinter- och sommarprat har en slagsida åt snyfthistorier. Kritiken mot detsamma är så återkommande att även den blivit tjatig, och just därför känns det nästan hippt att tänka sig ett prat som riktigt vältrar sig i misären.

Det kan man inte riktigt anklaga Olof Wretling för, även om hans vinterprat är åt det sorgliga hållet. När Olofs son diagnostiseras med diabetes typ 1 kastas vardagen omkull. Plötsligt måste han pressa in insulinhalter och kolhydraträkning i livspusslet, tillsammans med oron över att sonen nu är i sjukdomens livslånga våld.