Om diabetes
Diabetes i korthet
- I Sverige lever ungefär 600 000 människor med diabetes.
- Det finns diabetes typ 1, diabetes typ 2, samt de mer ovanligt förekommande, LADA (en form av typ 1 diabetes), graviditetsdiabetes, som kan uppstå under graviditeten.
- Ungefär 85–90 procent av alla som har diabetes, har diabetes typ 2.
- Vid diabetes typ 1 har kroppen slutat tillverka insulin och därför måste man tillföra det själv, för att få kontroll på blodsockret dygnet runt, varje dag resten av livet.
- Vid typ 2 diabetes orkar inte kroppen tillverka tillräckligt mycket insulin, vilket leder till att kroppen har svårt att hålla blodsockret på en nivå som gör att man ska må bra.
Diabetes typ 1
Både barn och vuxna kan få diabetes typ 1. Det innebär att kroppens egen insulinproduktion helt upphör. Typ 1-diabetes tillhör de autoimmuna sjukdomarna, vilket innebär att kroppens immunsystem angriper och förstör de insulinproducerande betacellerna i bukspottkörteln.
Det leder till insulinbrist. Vi har än så länge begränsad kunskap varför det sker. Typ 1 diabetes måste behandlas med insulin. Cirka 60 000 personer har diabetes typ 1 i Sverige.
Först när mer än hälften av de insulinproducerande cellerna förstörts visar sig symptomen genom att personen blir kissnödig dygnet runt, törstig och onormalt trött. Många går också ner i vikt.
Typ 1 diabetes är fortfarande en delvis olöst gåta. Man vet att det är en autoimmun sjukdom såsom celiaki (glutenintolerans), B12 brist, vitiligo, MS, reumatid artrit, psoriasis, giftstruma och hypotyreos, Vi kan mäta antikroppar mot proteiner i betacellerna många år innan betacellerna slutar fungera. Den autoimmuna reaktionen kan utlösas av vissa virussjukdomar (även av Covid 19) och eventuellt även av svår stress. VI har än så länge ingen bot förutom pankreastransplantation. Autoimmuna sjukdomar ökar när vii får bättre levnadsstandard. Mycket bra forskning pågår och det finns hopp om att man kommer finna lösningar under överskådlig tid.
Sverige har näst efter Finland flest typ 1-diabetesfall i världen i relation till befolkningsmängd. Totalt lever 60 000 barn och vuxna med typ 1 diabetes i Sverige.
Diabetes typ 2
Typ 2-diabetes utgör 85–90 procent av all diabetes. De flesta som får typ 2-diabets är äldre men idag ökar förekomsten bland yngre medelålders vuxna och även hos överviktiga barn.
Den är betydligt mer ärftligt än vad diabetes typ 1 är. Symptomen är delvis desamma. Men kommer smygande under flera år i form av trötthet, håglöshet, vad-och fotkramper, stickningar och domningar i fötter på natten och ökad infektionskänslighet. Ökad törst, ökad urinmängd och viktnedgång är vanligt. Till skillnad från personer som har diabetes typ 1 har de med diabetes typ 2 kvar förmågan att producera insulin. Däremot räcker mängden insulin inte till för kroppens behov.
När så är fallet förmår inte kroppen att svara genom att öka insulinproduktion med en tillräcklig mängd när blodsockret stiger. Det gör det till exempel efter en måltid.
Vid diabetes typ 2 är dessutom fram för allt leverns och musklernas förmåga att utnyttja det befintliga insulinet nedsatt (vilket kallas okänslighet för insulin eller insulinresistens). Därför behövs en större mängd insulin för att ”öppna” cellen så att den kan ta emot sockret från blodet eller stänga av sockerutflödet från levern. Insulinet kommer från betacellerna först till levern innan det går ut till övriga kroppen.
En vanlig orsak till att utveckla diabetes typ 2 är övervikt och fetma, eftersom kroppscellerna då förlorar sin känslighet för insulin. Personer med anlag för diabetes typ 2 förmår inte att producera tillräckligt mycket insulin som behövs för att hålla blodsockret på normala nivåer vid insulinresistens. Det är när kroppen har brist på insulin som blodsockret stiger.
Debuten kommer mer smygande än vid diabetes typ 1. Det gör att många har typ 2-diabetes eller är på gränsen till att få det utan att veta om det. Sjukdomen kanske upptäcks vid en hälsokontroll där ett prov på blodsockret ingår eller när man söker för ett svårläkt sår eller kommer till sjukhus med en hjärtinfarkt.
Att vara förälder till ett barn som har typ 1-diabetes
Det är omtumlade när ett barn eller ungdom får en livslång kronisk sjukdom. Alla delar av livet och vardagen påverkas. Att känna chock, oro och sorg är inte ovanligt.
Alla barn med diabetes behöver stöd och support men i olika omfattning och på olika sätt. Prata med ert diabetesteam på sjukhuset och diskutera vad just ni behöver.
SAKER ATT GÖRA NÄR DITT BARN FÅTT DIABETES TYP 1
Gör en plan för egenvård i skolan/förskolan tillsammans med er diabetesmottagning.
Informera skola/förskola och kamrater om diabetes
Rekommendera personalen att gå på diabetesutbildning som barnsjukhusens diabetesmottagningar ordnar.
Ta reda på vem som är huvudansvarig för barnets egenvård och har koll på blodsocker och insulin i skolan/förskolan. Kan barnet få ett särskilt resursstöd?
Glöm inte att prata med ditt barn eller ungdom om andra saker än diabetes och blodsocker.
Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit. Ut elit tellus, luctus nec ullamcorper mattis, pulvinar dapibus leo.
Vad händer i kroppen vid förhöjt blodsocker?
Förhöjt blodsocker påverkar blodkärlen, nervsystemet, hjärtat och sårläkningsförmågan. Genom ökad kunskap och större förmåga att själva styra över livsstil och medicinering, kan personer med diabetes få ett friskare liv där allvarliga följdsjukdomar minskar. Här är några av hälsoriskerna som förekommer vid diabetes och högt blodsocker
Högt blodtryck: Kost och fysisk aktivitet kan minska blodtrycket. Många behöver även medicin för att sänka blodtrycket
Kolesterol: Kost och fysisk aktivitet kan minska kolesterolnivån i blodet men ofta behövs tillägg av mediciner för att få ner kolesterolvärdet
Hjärtinfarkt: Diabetiker löper större risk att drabbas men nya mediciner kan minska risken.
Blindhet och ögonproblem: Blindhet är mycket ovanligt idag. Bra förebyggande behandling finns. Grå starr är vanligt
Impotens: Diabetes fördubblar risken att drabbas av impotens
Njursjukdom: Risken ökar efter många år med både högt blodsocker, övervikt, höga blodfetter och högt blodtryck. Idag finns nya diabetesmediciner som skyddar mot allvarlig njurskada.
Svårläkta fotsår drabbar en av sju personer med diabetes, Regelbunden fotvård, bra sockerkontroll och snabb behandling av små sår förebygger.
Amputationer: har minskat. Risken ökar om dålig cirkulation i ben och fötter i kombination med infekterade fotsår. Tillgång till en fotsårsmottagning med ett team av specialister minskar betydligt risken för amputation.
Kolhydrater och insulin
Snabba kolhydrater som socker, pasta, bröd och potatis bryts lätt ner i matsmältningssystemet och frigör socker snabbt till blodbanan. Bukspottskörteln svarar med att producera insulin, som bland annat har till uppgift att få ner höga blodsockernivåer genom att hjälpa energihungrande celler, som finns i musklerna att ta upp sockret.
Den som har typ2-diabetes har oftast något som kallas insulinresistens, vilket innebär att kroppen blir mindre och mindre känslig för insulin framför allt i muskler och i levern. När levern drabbas kan inte insulinet stänga av produktion av socker från levern vilket leder till högre blodsocker både före och efter måltid samt på morgonen fastande. Betacellerna försöker vid typ 2-diabetes kompensera detta med att producera mer insulin, vilket bidrar till både ökat antal och större fettceller dvs ökad vikt och bukfetma.
Blodsockernivåerna smyger då uppåt, bukspottskörteln svarar med att pumpa ut mer insulin, Även om musklerna blir insulinresistenta kan insulinet fortfarande tvinga in överflödiga kalorier i fettcellerna. Resultatet är att allteftersom insulinnivåerna ökar dirigeras mer och mer energi om till fettdepåerna. Ju mer insulin, desto fetare blir du. Efter många år kan betacellerna tröttna och bilda allt mindre insulin vilket gör att insulinbehandling blir nödvändig.
Snabbt växande hälsorisk
Globalt sett ökar typ 2-diabetes snabbt, nyinsjuknade i Sverige varje år är cirka 40 000. Varje dag bidrar Diabetes Sverige till att öka kunskapen om diabetes och hur förebygga dess negativa konsekvenser.
Vi engagerar oss, pratar med beslutsfattare och opinionsledare. Vi lägger oss i beslut om diabetes som fattas inom politiken.
Vi ser, förstår och bevakar.
Fördjupningstext diabetes
Diabetes mellitus är en metabolisk störning som beror på bristfällig insulinproduktion, eller en kombination av minskad känslighet för insulin och bristfällig insulinproduktion. En konsekvens av detta är högt blodsocker (kronisk hyperglykemi) och störningar i kolhydrat-, fett- och proteinomsättningen (metabolismen) (Thomas et al., 2006).
Insulin är ett protein som tillverkas i bukspottkörteln och är viktigt för att upprätthålla jämn glukosnivå i blodet främst genom att underlätta upptaget av glukos efter måltid till muskel- och fettceller och stänga av sockerproduktion från levern (Kolb et al., 2020).
Typ 2-diabetes utgör 85–90 procent av all diabetes och prevalensen i Sverige är 6procent. Globalt sett ökar både incidens och prevalens av typ 2-diabetes snabbt, nyinsjuknade i Sverige varje år är cirka 40 000 (FYSS, 2016).
Förekomsten av diabetes typ 2 ökar alltmer runt om i världen. År 2015 uppskattades att det fanns 415 miljoner personer med diabetes i åldern 20–79 år, denna siffra förutspås stiga till 642 miljoner år 2040 (Chai et al., 2018).
Typ 2-diabetes utgör idag en stor hälsobörda (Haslacher et al., 2019). Folkhälsomyndigheten klassar diabetes typ 2 som en folksjukdom. Enligt myndigheten kännetecknas en folksjukdom av att det finns gemensamma riskfaktorer och att de kan förebyggas genom samhälleliga och individfokuserade insatser samt att fler än 1% av befolkningen har sjukdomen . Vidare kriterier är att den är vanlig och bedöms ha en stor inverkan på befolkningens hälsotillstånd under en viss tidsperiod (Folkhälsomyndigheten, 2021).
Riskfaktorer för typ 2-diabetes är förutom ärftlighet insulinresistens, övervikt, fetma, bukfetma, högt blodtryck och blodfettsrubbningar (Socialstyrelsen, 2018). Typ 2-diabetes ger en två- till fyrfaldig riskökning för stroke respektive hjärtinfarkt (Dasgupta et al., 2012).
Diabetes typ 2 påverkar såväl enskilda människors hälsa som samhällsekonomin, de ökade riskerna för hjärt-kärlsjukdom, amputation, njursjukdom med mera är väldokumenterade och att förebygga, hantera och behandla diabetes är utifrån ett folkhälsoperspektiv prioriterat (Sebire et al., 2018). Människors hälsa eller ohälsa uppstår inte ur ett vacuum, tvärtom är den beroende av olika omständigheter.
Att uppnå god hälsa för världens befolkning är ett av de globala hållbarhetsmålen antagna av Förenta nationerna (FN). Hälsa ses som en grundläggande förutsättning för människors möjlighet att nå sin fulla potential och att bidra till samhällets utveckling. FN har redan vid unionens grundande stipulerat hälsa och välbefinnande som en mänsklig rättighet (United Nations, 2008).
De svenska folkhälsomålen (Socialdepartementet, 2017) syftar till att skapa samhälleliga förutsättningar för en god och jämlik hälsa i hela befolkningen. Framgång i arbetet med att förebygga och behandla diabetes vilar till stor del på individens förmåga att hantera sin egen sjukdom och vårdprocess i att forma en hälsosam och aktiv livsstil, för detta krävs engagemang. Klarar inte hälso- och sjukvården att fånga upp detta engagemang som ett sätt att skapa förutsättningar som kan ge effekt av egenvården kan nationella målen för folkhälsan antas bli svårare att nå.
FN:s agenda 2030 innehåller mål för hälsa, av 17 globala mål handlar mål 3 om hälsa för alla: “Ensure healthy lives and promote well-being for all at all ages”. Nedbrutet innebär detta mål att länder förväntas arbeta med prevention och behandlingar som kan minska dödsfall av icke smittsamma sjukdomar med en tredjedel samt främja psykisk hälsa och välbefinnande (United Nations, 2015).
Den svenska folkhälsopolitiken är beslutad av Sveriges riksdag och består av ett övergripande mål samt 8 delmål. Det övergripande målet för folkhälsopolitiken är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god och jämlik hälsa i hela befolkningen och sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation (Folkhälsomyndigheten, 2021). Således finns idag tydliga politiska ambitioner att nå ökad hälsa bland befolkningen – såväl på ett nationellt som internationellt plan.
Hemoglobin A1c eller HbA1c, är den huvudsakliga biomarkören som används för att bedöma långsiktig glykemisk kontroll hos personer med diabetes, detta korrelerar med utvecklingen av komplikationer (Wang et al., 2021). En blodsockermätning visar hur blodsockervärdet är vid mättillfället. Hemoglobin A1c (HbA1c) ger en uppskattning av blodsockernivåerna hos en individ under de senaste två-tre månaderna. HbA1c ger därmed en bild av hur blodsockerhalten sett ut under en längre period (Nitin, 2010). Detta kallas ibland för ”långtidssocker”. HbA1c bör helst vara lägre än 52 mmol/mol. Värden omkring och över denna nivå ökar riskerna för komplikationer. Hos äldre med typ 2 diabetes kan värden på 60–70 mmol/mol accepteras. Men detta är individuellt. Målsättningen för patienter med diabetes är att hålla blodsockernivåerna på en jämn närmast normal nivå och undvika stora fluktuationer (Socialstyrelsen, 2018).
Idag finns 9 olika läkemedelsgrupper för behandling av typ 2-diabete. Två av dem är långverkande och kortverkande måltidsinsulin. Behandling av typ 2 diabetes kan intensifieras genom först tillägg av långverkande basinsulin till tablett-behandling och räcker inte det genom tillägg av kortverkande insulin vid måltid. (Meier, 2012).
Majoriteten av alla som lever med diabetes typ 2 tas om hand och följs upp i primärvården och inte i specialistvården som i fallet med typ 1 diabetes.
Socialstyrelsen har utfärdat riktlinjer för diabetes. Totalt finns ca 140 rekommendationer till hälso- och sjukvården. Rekommendationerna gäller prevention och levnadsvanor, glukoskontroll, hjärt-kärlsjukdom, omvårdnad, diabeteskomplikationer samt diabetes och graviditet (Socialstyrelsen, 2018).
I hälso- och sjukvårdslagen (HSL 2017:30) anges att målet med hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Det framgår också att hälso- och sjukvården ska arbeta för att förebygga ohälsa.
I Socialstyrelsens riktlinjer rekommenderas att stödja alla diabetespatienter till att sluta röka, motionera mer och hålla en god kosthållning. Genom detta kan risken för att drabbas av svåra komplikationer som är kopplade till diabetes minska eller reduceras (Socialstyrelsen, 2018). För att kunna tillgodogöra sig information ifrån hälso- och sjukvården krävs delaktighet, rätt förutsättningar att till sig råden och inte minst vissa kognitiva förmågor hos patienten. DIOS har som uppgift att förmedla denna information ett lättgängligt sätt.
Den stora utbredningen av diabetes har inverkan inte bara på samhällsnivå utan även i högsta grad på individuellt plan. Diabetes påverkar det dagliga livet och får konsekvenser även för anhöriga och närstående till den som diagnostiserats. Det kan handla om till exempel förändrade rutiner kring kost, motion och livsstil vilket vissa kan uppleva som påfrestande medan andra betraktar egenvården som en integrerad del av nya rutiner (van Smoorenburg et al., 2019).
Diabetes mellitus är en metabolisk störning som beror på bristfällig insulinproduktion, eller en kombination av minskad känslighet för insulin och bristfällig insulinproduktion. En konsekvens av detta är högt blodsocker (kronisk hyperglykemi) och störningar i kolhydrat-, fett- och proteinomsättningen (metabolismen) (Thomas et al., 2006).
Insulin är ett protein som tillverkas i bukspottkörteln och är viktigt för att upprätthålla jämn glukosnivå i blodet främst genom att underlätta upptaget av glukos efter måltid till muskel- och fettceller och stänga av sockerproduktion från levern (Kolb et al., 2020).
Typ 2-diabetes utgör 85–90 procent av all diabetes och prevalensen i Sverige är 6procent. Globalt sett ökar både incidens och prevalens av typ 2-diabetes snabbt, nyinsjuknade i Sverige varje år är cirka 40 000 (FYSS, 2016).
Förekomsten av diabetes typ 2 ökar alltmer runt om i världen. År 2015 uppskattades att det fanns 415 miljoner personer med diabetes i åldern 20–79 år, denna siffra förutspås stiga till 642 miljoner år 2040 (Chai et al., 2018).
Typ 2-diabetes utgör idag en stor hälsobörda (Haslacher et al., 2019). Folkhälsomyndigheten klassar diabetes typ 2 som en folksjukdom. Enligt myndigheten kännetecknas en folksjukdom av att det finns gemensamma riskfaktorer och att de kan förebyggas genom samhälleliga och individfokuserade insatser samt att fler än 1% av befolkningen har sjukdomen . Vidare kriterier är att den är vanlig och bedöms ha en stor inverkan på befolkningens hälsotillstånd under en viss tidsperiod (Folkhälsomyndigheten, 2021).
Riskfaktorer för typ 2-diabetes är förutom ärftlighet insulinresistens, övervikt, fetma, bukfetma, högt blodtryck och blodfettsrubbningar (Socialstyrelsen, 2018). Typ 2-diabetes ger en två- till fyrfaldig riskökning för stroke respektive hjärtinfarkt (Dasgupta et al., 2012).
Diabetes typ 2 påverkar såväl enskilda människors hälsa som samhällsekonomin, de ökade riskerna för hjärt-kärlsjukdom, amputation, njursjukdom med mera är väldokumenterade och att förebygga, hantera och behandla diabetes är utifrån ett folkhälsoperspektiv prioriterat (Sebire et al., 2018). Människors hälsa eller ohälsa uppstår inte ur ett vacuum, tvärtom är den beroende av olika omständigheter.
Att uppnå god hälsa för världens befolkning är ett av de globala hållbarhetsmålen antagna av Förenta nationerna (FN). Hälsa ses som en grundläggande förutsättning för människors möjlighet att nå sin fulla potential och att bidra till samhällets utveckling. FN har redan vid unionens grundande stipulerat hälsa och välbefinnande som en mänsklig rättighet (United Nations, 2008).
De svenska folkhälsomålen (Socialdepartementet, 2017) syftar till att skapa samhälleliga förutsättningar för en god och jämlik hälsa i hela befolkningen. Framgång i arbetet med att förebygga och behandla diabetes vilar till stor del på individens förmåga att hantera sin egen sjukdom och vårdprocess i att forma en hälsosam och aktiv livsstil, för detta krävs engagemang. Klarar inte hälso- och sjukvården att fånga upp detta engagemang som ett sätt att skapa förutsättningar som kan ge effekt av egenvården kan nationella målen för folkhälsan antas bli svårare att nå.
FN:s agenda 2030 innehåller mål för hälsa, av 17 globala mål handlar mål 3 om hälsa för alla: “Ensure healthy lives and promote well-being for all at all ages”. Nedbrutet innebär detta mål att länder förväntas arbeta med prevention och behandlingar som kan minska dödsfall av icke smittsamma sjukdomar med en tredjedel samt främja psykisk hälsa och välbefinnande (United Nations, 2015).
Den svenska folkhälsopolitiken är beslutad av Sveriges riksdag och består av ett övergripande mål samt 8 delmål. Det övergripande målet för folkhälsopolitiken är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god och jämlik hälsa i hela befolkningen och sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation (Folkhälsomyndigheten, 2021). Således finns idag tydliga politiska ambitioner att nå ökad hälsa bland befolkningen – såväl på ett nationellt som internationellt plan.
Hemoglobin A1c eller HbA1c, är den huvudsakliga biomarkören som används för att bedöma långsiktig glykemisk kontroll hos personer med diabetes, detta korrelerar med utvecklingen av komplikationer (Wang et al., 2021). En blodsockermätning visar hur blodsockervärdet är vid mättillfället. Hemoglobin A1c (HbA1c) ger en uppskattning av blodsockernivåerna hos en individ under de senaste två-tre månaderna. HbA1c ger därmed en bild av hur blodsockerhalten sett ut under en längre period (Nitin, 2010). Detta kallas ibland för ”långtidssocker”. HbA1c bör helst vara lägre än 52 mmol/mol. Värden omkring och över denna nivå ökar riskerna för komplikationer. Hos äldre med typ 2 diabetes kan värden på 60–70 mmol/mol accepteras. Men detta är individuellt. Målsättningen för patienter med diabetes är att hålla blodsockernivåerna på en jämn närmast normal nivå och undvika stora fluktuationer (Socialstyrelsen, 2018).
Idag finns 9 olika läkemedelsgrupper för behandling av typ 2-diabete. Två av dem är långverkande och kortverkande måltidsinsulin. Behandling av typ 2 diabetes kan intensifieras genom först tillägg av långverkande basinsulin till tablett-behandling och räcker inte det genom tillägg av kortverkande insulin vid måltid. (Meier, 2012).
Majoriteten av alla som lever med diabetes typ 2 tas om hand och följs upp i primärvården och inte i specialistvården som i fallet med typ 1 diabetes.
Socialstyrelsen har utfärdat riktlinjer för diabetes. Totalt finns ca 140 rekommendationer till hälso- och sjukvården. Rekommendationerna gäller prevention och levnadsvanor, glukoskontroll, hjärt-kärlsjukdom, omvårdnad, diabeteskomplikationer samt diabetes och graviditet (Socialstyrelsen, 2018).
I hälso- och sjukvårdslagen (HSL 2017:30) anges att målet med hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Det framgår också att hälso- och sjukvården ska arbeta för att förebygga ohälsa.
I Socialstyrelsens riktlinjer rekommenderas att stödja alla diabetespatienter till att sluta röka, motionera mer och hålla en god kosthållning. Genom detta kan risken för att drabbas av svåra komplikationer som är kopplade till diabetes minska eller reduceras (Socialstyrelsen, 2018). För att kunna tillgodogöra sig information ifrån hälso- och sjukvården krävs delaktighet, rätt förutsättningar att till sig råden och inte minst vissa kognitiva förmågor hos patienten. DIOS har som uppgift att förmedla denna information ett lättgängligt sätt.
Den stora utbredningen av diabetes har inverkan inte bara på samhällsnivå utan även i högsta grad på individuellt plan. Diabetes påverkar det dagliga livet och får konsekvenser även för anhöriga och närstående till den som diagnostiserats. Det kan handla om till exempel förändrade rutiner kring kost, motion och livsstil vilket vissa kan uppleva som påfrestande medan andra betraktar egenvården som en integrerad del av nya rutiner (van Smoorenburg et al., 2019).
Diabetes mellitus är en metabolisk störning som beror på bristfällig insulinproduktion, eller en kombination av minskad känslighet för insulin och bristfällig insulinproduktion. En konsekvens av detta är högt blodsocker (kronisk hyperglykemi) och störningar i kolhydrat-, fett- och proteinomsättningen (metabolismen) (Thomas et al., 2006).
Insulin är ett protein som tillverkas i bukspottkörteln och är viktigt för att upprätthålla jämn glukosnivå i blodet främst genom att underlätta upptaget av glukos efter måltid till muskel- och fettceller och stänga av sockerproduktion från levern (Kolb et al., 2020).
Typ 2-diabetes utgör 85–90 procent av all diabetes och prevalensen i Sverige är 6procent. Globalt sett ökar både incidens och prevalens av typ 2-diabetes snabbt, nyinsjuknade i Sverige varje år är cirka 40 000 (FYSS, 2016).
Förekomsten av diabetes typ 2 ökar alltmer runt om i världen. År 2015 uppskattades att det fanns 415 miljoner personer med diabetes i åldern 20–79 år, denna siffra förutspås stiga till 642 miljoner år 2040 (Chai et al., 2018).
Typ 2-diabetes utgör idag en stor hälsobörda (Haslacher et al., 2019). Folkhälsomyndigheten klassar diabetes typ 2 som en folksjukdom. Enligt myndigheten kännetecknas en folksjukdom av att det finns gemensamma riskfaktorer och att de kan förebyggas genom samhälleliga och individfokuserade insatser samt att fler än 1% av befolkningen har sjukdomen . Vidare kriterier är att den är vanlig och bedöms ha en stor inverkan på befolkningens hälsotillstånd under en viss tidsperiod (Folkhälsomyndigheten, 2021).
Riskfaktorer för typ 2-diabetes är förutom ärftlighet insulinresistens, övervikt, fetma, bukfetma, högt blodtryck och blodfettsrubbningar (Socialstyrelsen, 2018). Typ 2-diabetes ger en två- till fyrfaldig riskökning för stroke respektive hjärtinfarkt (Dasgupta et al., 2012).
Diabetes typ 2 påverkar såväl enskilda människors hälsa som samhällsekonomin, de ökade riskerna för hjärt-kärlsjukdom, amputation, njursjukdom med mera är väldokumenterade och att förebygga, hantera och behandla diabetes är utifrån ett folkhälsoperspektiv prioriterat (Sebire et al., 2018). Människors hälsa eller ohälsa uppstår inte ur ett vacuum, tvärtom är den beroende av olika omständigheter.
Att uppnå god hälsa för världens befolkning är ett av de globala hållbarhetsmålen antagna av Förenta nationerna (FN). Hälsa ses som en grundläggande förutsättning för människors möjlighet att nå sin fulla potential och att bidra till samhällets utveckling. FN har redan vid unionens grundande stipulerat hälsa och välbefinnande som en mänsklig rättighet (United Nations, 2008).
De svenska folkhälsomålen (Socialdepartementet, 2017) syftar till att skapa samhälleliga förutsättningar för en god och jämlik hälsa i hela befolkningen. Framgång i arbetet med att förebygga och behandla diabetes vilar till stor del på individens förmåga att hantera sin egen sjukdom och vårdprocess i att forma en hälsosam och aktiv livsstil, för detta krävs engagemang. Klarar inte hälso- och sjukvården att fånga upp detta engagemang som ett sätt att skapa förutsättningar som kan ge effekt av egenvården kan nationella målen för folkhälsan antas bli svårare att nå.
FN:s agenda 2030 innehåller mål för hälsa, av 17 globala mål handlar mål 3 om hälsa för alla: “Ensure healthy lives and promote well-being for all at all ages”. Nedbrutet innebär detta mål att länder förväntas arbeta med prevention och behandlingar som kan minska dödsfall av icke smittsamma sjukdomar med en tredjedel samt främja psykisk hälsa och välbefinnande (United Nations, 2015).
Den svenska folkhälsopolitiken är beslutad av Sveriges riksdag och består av ett övergripande mål samt 8 delmål. Det övergripande målet för folkhälsopolitiken är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god och jämlik hälsa i hela befolkningen och sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation (Folkhälsomyndigheten, 2021). Således finns idag tydliga politiska ambitioner att nå ökad hälsa bland befolkningen – såväl på ett nationellt som internationellt plan.
Hemoglobin A1c eller HbA1c, är den huvudsakliga biomarkören som används för att bedöma långsiktig glykemisk kontroll hos personer med diabetes, detta korrelerar med utvecklingen av komplikationer (Wang et al., 2021). En blodsockermätning visar hur blodsockervärdet är vid mättillfället. Hemoglobin A1c (HbA1c) ger en uppskattning av blodsockernivåerna hos en individ under de senaste två-tre månaderna. HbA1c ger därmed en bild av hur blodsockerhalten sett ut under en längre period (Nitin, 2010). Detta kallas ibland för ”långtidssocker”. HbA1c bör helst vara lägre än 52 mmol/mol. Värden omkring och över denna nivå ökar riskerna för komplikationer. Hos äldre med typ 2 diabetes kan värden på 60–70 mmol/mol accepteras. Men detta är individuellt. Målsättningen för patienter med diabetes är att hålla blodsockernivåerna på en jämn närmast normal nivå och undvika stora fluktuationer (Socialstyrelsen, 2018).
Idag finns 9 olika läkemedelsgrupper för behandling av typ 2-diabete. Två av dem är långverkande och kortverkande måltidsinsulin. Behandling av typ 2 diabetes kan intensifieras genom först tillägg av långverkande basinsulin till tablett-behandling och räcker inte det genom tillägg av kortverkande insulin vid måltid. (Meier, 2012).
Majoriteten av alla som lever med diabetes typ 2 tas om hand och följs upp i primärvården och inte i specialistvården som i fallet med typ 1 diabetes.
Socialstyrelsen har utfärdat riktlinjer för diabetes. Totalt finns ca 140 rekommendationer till hälso- och sjukvården. Rekommendationerna gäller prevention och levnadsvanor, glukoskontroll, hjärt-kärlsjukdom, omvårdnad, diabeteskomplikationer samt diabetes och graviditet (Socialstyrelsen, 2018).
I hälso- och sjukvårdslagen (HSL 2017:30) anges att målet med hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Det framgår också att hälso- och sjukvården ska arbeta för att förebygga ohälsa.
I Socialstyrelsens riktlinjer rekommenderas att stödja alla diabetespatienter till att sluta röka, motionera mer och hålla en god kosthållning. Genom detta kan risken för att drabbas av svåra komplikationer som är kopplade till diabetes minska eller reduceras (Socialstyrelsen, 2018). För att kunna tillgodogöra sig information ifrån hälso- och sjukvården krävs delaktighet, rätt förutsättningar att till sig råden och inte minst vissa kognitiva förmågor hos patienten. DIOS har som uppgift att förmedla denna information ett lättgängligt sätt.
Den stora utbredningen av diabetes har inverkan inte bara på samhällsnivå utan även i högsta grad på individuellt plan. Diabetes påverkar det dagliga livet och får konsekvenser även för anhöriga och närstående till den som diagnostiserats. Det kan handla om till exempel förändrade rutiner kring kost, motion och livsstil vilket vissa kan uppleva som påfrestande medan andra betraktar egenvården som en integrerad del av nya rutiner (van Smoorenburg et al., 2019).
Diabetes mellitus är en metabolisk störning som beror på bristfällig insulinproduktion, eller en kombination av minskad känslighet för insulin och bristfällig insulinproduktion. En konsekvens av detta är högt blodsocker (kronisk hyperglykemi) och störningar i kolhydrat-, fett- och proteinomsättningen (metabolismen) (Thomas et al., 2006).
Insulin är ett protein som tillverkas i bukspottkörteln och är viktigt för att upprätthålla jämn glukosnivå i blodet främst genom att underlätta upptaget av glukos efter måltid till muskel- och fettceller och stänga av sockerproduktion från levern (Kolb et al., 2020).
Typ 2-diabetes utgör 85–90 procent av all diabetes och prevalensen i Sverige är 6procent. Globalt sett ökar både incidens och prevalens av typ 2-diabetes snabbt, nyinsjuknade i Sverige varje år är cirka 40 000 (FYSS, 2016).
Förekomsten av diabetes typ 2 ökar alltmer runt om i världen. År 2015 uppskattades att det fanns 415 miljoner personer med diabetes i åldern 20–79 år, denna siffra förutspås stiga till 642 miljoner år 2040 (Chai et al., 2018).
Typ 2-diabetes utgör idag en stor hälsobörda (Haslacher et al., 2019). Folkhälsomyndigheten klassar diabetes typ 2 som en folksjukdom. Enligt myndigheten kännetecknas en folksjukdom av att det finns gemensamma riskfaktorer och att de kan förebyggas genom samhälleliga och individfokuserade insatser samt att fler än 1% av befolkningen har sjukdomen . Vidare kriterier är att den är vanlig och bedöms ha en stor inverkan på befolkningens hälsotillstånd under en viss tidsperiod (Folkhälsomyndigheten, 2021).
Riskfaktorer för typ 2-diabetes är förutom ärftlighet insulinresistens, övervikt, fetma, bukfetma, högt blodtryck och blodfettsrubbningar (Socialstyrelsen, 2018). Typ 2-diabetes ger en två- till fyrfaldig riskökning för stroke respektive hjärtinfarkt (Dasgupta et al., 2012).
Diabetes typ 2 påverkar såväl enskilda människors hälsa som samhällsekonomin, de ökade riskerna för hjärt-kärlsjukdom, amputation, njursjukdom med mera är väldokumenterade och att förebygga, hantera och behandla diabetes är utifrån ett folkhälsoperspektiv prioriterat (Sebire et al., 2018). Människors hälsa eller ohälsa uppstår inte ur ett vacuum, tvärtom är den beroende av olika omständigheter.
Att uppnå god hälsa för världens befolkning är ett av de globala hållbarhetsmålen antagna av Förenta nationerna (FN). Hälsa ses som en grundläggande förutsättning för människors möjlighet att nå sin fulla potential och att bidra till samhällets utveckling. FN har redan vid unionens grundande stipulerat hälsa och välbefinnande som en mänsklig rättighet (United Nations, 2008).
De svenska folkhälsomålen (Socialdepartementet, 2017) syftar till att skapa samhälleliga förutsättningar för en god och jämlik hälsa i hela befolkningen. Framgång i arbetet med att förebygga och behandla diabetes vilar till stor del på individens förmåga att hantera sin egen sjukdom och vårdprocess i att forma en hälsosam och aktiv livsstil, för detta krävs engagemang. Klarar inte hälso- och sjukvården att fånga upp detta engagemang som ett sätt att skapa förutsättningar som kan ge effekt av egenvården kan nationella målen för folkhälsan antas bli svårare att nå.
FN:s agenda 2030 innehåller mål för hälsa, av 17 globala mål handlar mål 3 om hälsa för alla: “Ensure healthy lives and promote well-being for all at all ages”. Nedbrutet innebär detta mål att länder förväntas arbeta med prevention och behandlingar som kan minska dödsfall av icke smittsamma sjukdomar med en tredjedel samt främja psykisk hälsa och välbefinnande (United Nations, 2015).
Den svenska folkhälsopolitiken är beslutad av Sveriges riksdag och består av ett övergripande mål samt 8 delmål. Det övergripande målet för folkhälsopolitiken är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god och jämlik hälsa i hela befolkningen och sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation (Folkhälsomyndigheten, 2021). Således finns idag tydliga politiska ambitioner att nå ökad hälsa bland befolkningen – såväl på ett nationellt som internationellt plan.
Hemoglobin A1c eller HbA1c, är den huvudsakliga biomarkören som används för att bedöma långsiktig glykemisk kontroll hos personer med diabetes, detta korrelerar med utvecklingen av komplikationer (Wang et al., 2021). En blodsockermätning visar hur blodsockervärdet är vid mättillfället. Hemoglobin A1c (HbA1c) ger en uppskattning av blodsockernivåerna hos en individ under de senaste två-tre månaderna. HbA1c ger därmed en bild av hur blodsockerhalten sett ut under en längre period (Nitin, 2010). Detta kallas ibland för ”långtidssocker”. HbA1c bör helst vara lägre än 52 mmol/mol. Värden omkring och över denna nivå ökar riskerna för komplikationer. Hos äldre med typ 2 diabetes kan värden på 60–70 mmol/mol accepteras. Men detta är individuellt. Målsättningen för patienter med diabetes är att hålla blodsockernivåerna på en jämn närmast normal nivå och undvika stora fluktuationer (Socialstyrelsen, 2018).
Idag finns 9 olika läkemedelsgrupper för behandling av typ 2-diabete. Två av dem är långverkande och kortverkande måltidsinsulin. Behandling av typ 2 diabetes kan intensifieras genom först tillägg av långverkande basinsulin till tablett-behandling och räcker inte det genom tillägg av kortverkande insulin vid måltid. (Meier, 2012).
Majoriteten av alla som lever med diabetes typ 2 tas om hand och följs upp i primärvården och inte i specialistvården som i fallet med typ 1 diabetes.
Socialstyrelsen har utfärdat riktlinjer för diabetes. Totalt finns ca 140 rekommendationer till hälso- och sjukvården. Rekommendationerna gäller prevention och levnadsvanor, glukoskontroll, hjärt-kärlsjukdom, omvårdnad, diabeteskomplikationer samt diabetes och graviditet (Socialstyrelsen, 2018).
I hälso- och sjukvårdslagen (HSL 2017:30) anges att målet med hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Det framgår också att hälso- och sjukvården ska arbeta för att förebygga ohälsa.
I Socialstyrelsens riktlinjer rekommenderas att stödja alla diabetespatienter till att sluta röka, motionera mer och hålla en god kosthållning. Genom detta kan risken för att drabbas av svåra komplikationer som är kopplade till diabetes minska eller reduceras (Socialstyrelsen, 2018). För att kunna tillgodogöra sig information ifrån hälso- och sjukvården krävs delaktighet, rätt förutsättningar att till sig råden och inte minst vissa kognitiva förmågor hos patienten. DIOS har som uppgift att förmedla denna information ett lättgängligt sätt.
Den stora utbredningen av diabetes har inverkan inte bara på samhällsnivå utan även i högsta grad på individuellt plan. Diabetes påverkar det dagliga livet och får konsekvenser även för anhöriga och närstående till den som diagnostiserats. Det kan handla om till exempel förändrade rutiner kring kost, motion och livsstil vilket vissa kan uppleva som påfrestande medan andra betraktar egenvården som en integrerad del av nya rutiner (van Smoorenburg et al., 2019).
